Sven Persson
Blev högst 86 år.
| Född: | 1804-08-01 Nagasjö, Bodum, (Y) |
|---|
| Död: | 1890 |
|---|
Noteringar
Avskrivet ur "Fjällsjö krönika" 1949. Av E.J. Strömkvist i Vängel.
Strömqvist var född 1848 13/2 och död 1935.
=======================================
De gamla åborna i de äldsta byarna ansåg sig nog som rättmätiga brukare och innehavare av jämväl därintilliggandes kronoallmänningar. Där bärgade de slåttermyrar, nyttjade betesland, fiske, löv-, näver- och barktäkt. Så nedsatte sig mången här och där, och sökte och fick rätt att upptaga nybyggen. Var det någon av de gamla byarnas egna kunde det gå lindrogt, men stundom, när det var främlingar, blev det strid på liv och död.
Så utbredde och behärskade gamle Nordantjäls byamän flera allmänningstrakter, såsom Stensvikstrand, Sörvikstrand, Forsås, Norrånäs, Lillterrsjö m.fl. Sils gamla by hade ock sina kronoallmänningar, såsom Norredsta, det var oomtvistat, men Söredsta, mellan Norredsta och Norrånäs, ville både Sils och Nordantjäls byamän vara herrar över.
Det berätta, att dess första åbo skulle vara från Sil, men hans namn har jag glömt. Efter denne blev byn öde, men så kom dit dalfolk, som satte sig ned, byggde, odlade och sådde. Vid vilken tid detta var, vet jag inte, det var nog i början av 1800-talet, att döma av att en viss Stenklyft i Nordantjäl var med i striden. Det berättas att dalfolket hade sått korn, men när det var moget kommo nordantjälsbönderna, skuro kornet, lastade i båtar, och förde det till Nordantjäl. Nybyggarkvinnorna gräto och jämrade sig, därav fick byn namnet Gråtsvedja. I min ungdom var det sällsynt höra någon säga Söredsta, som byn egentligen hette, utan Gråtsvedja. Om byn efter denna kalabalik någon tid blev öde vet jag nu inte, men i min barndom, omkring 1860, fanns där två åbor, Nils Jonsson, sonson till en dalmas, hans fader Jon Nilsson var då förmånstagare (fällmakare), samt Sven Persson från Nagasjön, av rudsjöfinnarnas släkt, en stor och stark man. Det berättas, att då han kom till Söredsta och började där, så hade han sått korn. Då det skulle skäras kommo Nordantjäls bönder sin vana trogen med Stenklyft i spetsen, och beredde sig att skära. Då blev det en annan dans. Sven Persson kom som ett rytande lejon, fick tag på en och kastade honom så att han rullade uför åbanken, fick så tag på en annan i hans långa hår och slängde honom runt i en dans, så kastade han honom så att han rullade ner i älven. De övriga sprungo för livet, dels ner till båtarna, dels landsvägen hem till Nordantjäl, och sägnen om söredststriden slutade med att "dä va sista ganga nolatjala försökte fära tell Gråtsvedja å skära", de vågade sig ej mer dit.
Sven Persson hade ytterligare en dust med Stenklyft. Det var på samma sätt med Nordantjäl och Norrånäs som med Söredsta. Norrånäsborna hade inget kvarnläge, således ingen kvarn. Nordantjälsborna hade kvarn i ån Ottran, men lånade icke ut den till "Nörånäsa". Olaus i Norrånäs visste sig ingen råd än att fara dit ensam, utan anmodade Sven Persson att följa sig. Ottran faller ut i Fjällsjöälven strax öster om Stenvikstrand, från älven kan man ro ganska nära kvarnarna. De rodde dit och tog så var sin säck korn på ryggen och gick upp till en kvarn. Medan Olaus slog korn i kvarnstuten och skulle få kvarnen igång, gick Sven Persson efter ännu en säck korn. Då han kom igen fann han Olaus och Stenklyft i full brottning på kvarnbron. Sven Persson satte icke ner kornsäcken, utan fattade i Stenklyft med höger hand och slängde honom så han rullade ner i kvarnbäcken och blev våt hel och hållen, så han var belåten att knalla sig hem. Den gången hade väl Stenklyft orsak att vara rasande, men efter den dagen hade han respekt för Sven Persson och Olaus fick också gå ifred.
Så var förhållandet mellan gamla åbor och nybyggare, men icke alla gamla byars åbor, icke heller alla Nordantjäls bönder, voro som Stenklyft m.fl. där. Å andra sidan voro icke heller alla nybyggare några änglar, såsom t.ex. Sven Nyström i Sikselet, men det är en annan historia.
Sven Persson och Jon Nilssons avkomlingar finns ännu kvar i Söredsta, både som jordbrukare och med andra yrken.
================================
Några rättelser och tillägg (av Bertil Krånglin):
=======================================
Sven Persson var född i Nagasjön 1804 1/8. Föräldrarna hette Pehr
Eliesson och Malin Svensdotter, födda 1769 19/5 Rudsjö, resp 1771 12/11 i
Jansjö.
Detta torde betyda att Sven hade få droppar finnblod i ådrorna eftersom
Pehr Eliesson var av Gälve släkten och Malin av Eric Ericsson-släkten i
Jansjö, som kom från Imnäs resp. Holme i Ramsele.
Sven Persson var först gift 1836 6/11 med Ingeborg Israelsdotter f 1804
Sunnansjö, död genom drunkning 1839 29/11 i Edsta. Omgift 1842 5/9 i Sil,
med Märta Stina Mattsdotter född 1823 24/4 i Stenvikstrand, dotter till
Matts Dahlgren.
Beträffande "Gråtsvedja" Agaton Sjödin (Prästen) från Silsjönäs, hade en
annan version varför man sa gråtsvedja. Mellan Söredsta och Norrånäs,
nästan på gränsen mellan Fjällsjö och Ramsele fanns en avrättningsplats,
där säkert många tårar fälldes, därför namnet.
|