XII:3713 Oluf Olaus Nielsen Nicolai
Kyrkoherde. Blev 81 år.
| Född: | 1575-05-05 Mo, Alsen, (Z) |
|---|
| Död: | 1656-11-12 Trång, Alsen, (Z) |
|---|
Noteringar
Herr Ola i Trång
Oluf Nielsen (1620-56), f. i Mo, Alsens s:n 1583, enl. grafstenen
på Alsens kyrkogård. Förmodligen är han densamme Oluf Nielsen,
hvilken uppföres som sogneprest i Beistadens prestegjeld i Trondhjems
stift åren 1610-15. Denne vidimerar näml. ett jämtländskt bref rörande
Alsen. Han hade tydligen varit vice pastor i Offerdal
någon tid, innan han 1620 af herr Peder, gamell prosten, på öfverhetens
befallning insattes till sogneprest, »saavell som thillforne att trage
hans kalld aff bönderne». På tinget i Offerdal 11 dec. 1621 sporde fogden
Dan. Rasmussen herr Olof i Mo till om det afguderi, som var gängse i de
olaga kapellen i Offerdal. Af undersökningen framgick, att ett par kapell
från katolska tiden ännu funnos i skogsbygden, däribland ett vid gården
Landöen, hvarest man uppställt några från kyrkorna utkastade helgonbilder
och brukat åtskillig vidskepelse. Så hade en barnsängskvinna,
som i 8 dagar låg i pina, fått rådet att sända en annan kvinna till därvarande
kapell och offra några gåfvor för sin förlossning. Hon gaf ett halskläde,
som ännu befanns liggande på en S:t Laurentii bild i kapellet. Detta
hade dock skett omkring 23 år förut; kvinnan var död, men hennes man
erkände detta. En annan bekände, att han fört ett beläte till Öster kiellens
kapell, som benämndes »korset». De i trakten boende hade begärt att få
behålla samma kapell. »Then beklede billede bleff fördt for retten och
siden opbrendt.» Vid allmänna landstinget på Kungsgården 16 febr.
1622 föredrogs ärendet, och domen föll, att nämnda kapell skulle genast
nedrifvas; de ännu lefvande, som af vankunnighet brukat någon förargelse
i förn:da kapell, skulle stå kyrkstraff och gifva något åt de fattiga,
men den som efter denna dag brukade något afguderi, skulle straffas efter
ordinantien. Herr Olof bodde själf aldrig på prästgården i Offerdal,
utan först på Mo, sin fädernegård, till dess han köpte ett hemman i Trång,
där han enligt sägen slog under sig hela byn med undantag af en hemmanslott,
som ägaren på inga villkor ville afyttra, på grund hvaraf de bägge
grannarne stodo på så spänd fot, att de icke kunde förmås att använda
samma hink till den gemensamma brunnen i byn. Detta gaf anledning till
klagomål, att khden vanhäfdade prästborden i pastoratet och lät Offerdals
prästgård alldeles förfalla, sättandes här den ena landbonden efter den andra,
»som tröskade omsider säden i hvardagsstugun». Man finner att
khdens ständiga vistande i annexet äfven underhöll Alsenbornas gamla
missnöje att nödgas sortera under Offerdal som moderförsamling. År
1642 sattes efterträdaren till vicepastor under khdens orkeslöshet, och 1644
fick herr Olof i Trång prostens befallning att hädanefter ingen tjänst
förrätta; han fortfor ändock länge därmed. Fick i anseende till sin trohet
under krigstiden gården Trång fri från utlagor och utskrifning enl. kgl.
bref 24 dec. 1648. Han afled 12 nov. 1656.¹
G. 1) m. Elin Larsdotter 2) m. Märit Hemmingsdotter, efterlefvande.
Barn i 1. giftet: Måns Olofsson, bodde i Åkeräng, d. 21/4 1692, begr. i
faderns graf; Nils Olsson, f. 1624, bodde i Landön, d. 30/1 1706. -
I 2. giftet: Eline, g. 14/10 1660 m. Erik Nilsson i Viken, sedan i Hof; Olof,
döpt i Trång 24/10 1647, antog namnet Trangius, komm. i Alsen; Isak Oluffsen,
f. 1649, bonde i Åsen, d. före 1685; Kirstin, döpt i Trång 21/5 1652.
Källa:Härnösands stifts herdaminnen, Offerdal
Herr Oluf rymde till Tröndelagen 1611, då svenskt krigsfolk ryckte in i Jämtland. Han ägde jord i Stod och var sogneprest 1614 (förde där namnet Jamt). Han tog där emot inventariedokumenten av företrädarens herr Daniels änka den 29 mars 1614, enligt hans egen anteckning i ett Missale Nidrosiente. Som pastor i Beitsaden vidimerar han en översättning av ett ärkebiskopsbrev av 1346 rörande Alsen. Han synes ha återvänt till Jämtland 1617. På ting i Alsen 4/4 detta år krävde han upplysningar om det odelsgods i Hov i Alsen, som bort tillhöra hans syster Årsillas i Smedsåsen barn. Ännu 1624 ägde han jordgods i Innherad, i Vassaunet i Egge, i Kukudalen i Beitstaden och i Holom i Sparbu i Norge. Eftermälet i kyrkoboken är: en jordälskande man. Dörutom Mo och Trång ägde han i Sverige hemman i Åse, Alsen, i Västerstavre, Offerdal, i Ris och Högen, Mörsil, i Verkön, Norderö och hade del i laxöringsfisket i Ytterån. Som pant för korn i hungerår fick han skattefisket i Ljungdalen i Hede. I bygdetraditionen framstår herr Oluf som wittenbergslärd och trollkunnig. En son Israel omnämnes 1649. Den 9 september 1649 absolverade herr Oluf sin son Israel publice (gav honom offentig avlösning). Tidigaresamma år hade han nekat sin sons barn dopet. Israel kan vara en son i ett gifte mellan Elin och Märet. En släkttradition, återgiven i brev 1794, berätter följande: Gubben Ol. Nilsson skall, såsom hans avkomling den ärlige Frestadius i Mattmer berättar, varit så girig, att han icke nändes hålla sina söner till studier. Efter hans död kostade änkan på den yngste, som blev komminister O. Trangius senior.De äldre kommo mest i bondeståndet. En av dem skall, driven av nöden, stulit hos sin far och rymt till Norge, dit fadern skrivit att han borde hängas och fått svaret, att man då borde hänga honom för faderns förstudörr.(Supplement till herdaminne, B. Hasselberg). Enligt Carl Wangby så finns det ett pergamentsbrev som bekräftar att hustrun till Nils Anderson är syster till Hans Jämte Eriksson och att hon därmed är dotter till Erik Andersson. Likaså bekräftas att Olof Nilsson (Herr Ola i Trång) var son till Nils Andersson och hans hustru (Syster till Hans Jämte Eriksson). 1605 köper Herr Ola hemmanet i Mo, om 3 tunnl. skatte halva Mo av sina 3 systrar Ellen, Gulleff och Ursilla. Köpehandlingen är skriven på Kalvskinn. Annandag jul 1631 skriver Herr Ola ett vittnes intyg i Jeppe Erikssons hus i Mörsil. Kallad för "Herr Ola i Trång". Bonde i 2 byar.
Källa: (Bygdén, Härnösands stifts herdaminne.) ("Jämtlands Reformator" Landsprosten Erik Andersson i Oviken, av Carl Wangby) (Supplement till herdaminne, B. Hasselberg) (Nils P:son Åslings släktkrönika från Mo och Trång och Åse och Alsen)
På Herr Olas grav i Alsen står det.
Her hvilar haederlige oc vellerde Mand salig Her Ole Nilsen
Fordom sogneprest i Offerdal gield i 36 Ar. Fød i Same Gield
Anno 1583 oc han sof i Herren Anno 1636 den 12 Nov.
Herr Ola i Trång var kyrkoherde i Alsen under danska tiden.
Han hade svartkonstbok och kunde trolla.
En sommar brydde han sig inte om att ta in höet i ladorna, fast
han hade många drängar.
När alla andra var färdiga med "höjan" och allt hö var inkört i
ladorna på andra gårdar, gick Ola i Trång en kväll ut på ängen.
En dräng följde efter i smyg och såg hur höet liksom sögs från
hässjorna, in i ladorna.
Med gudstjänsterna var det si och så under Olas tid. Mässfall
var inget ovanligt.
Mellan Alsen och Offerdal ligger en sten som än i dag kallas
"körsch-gång-stein", också ett minne av Ola. En bondmora
hade med sin man gått till kyrkan fär att bli kyrktagen, som det
hette, men möttes av mässfall. På vägen hem mötte hon emeller-
tid prästen. När hon beklagade sig över sin missade kyrkgång
menade Ola, att ingen skada voro skedd. Han bad kvinnan knä-
falla på en sten vid vägen. Där skedde så hennes "kyrkgång", då
Ola menade att platsen för dylikt inte hade något att betyda.
Det ryktas om Ola i Trång att han hade en svartkonstbok.
Detta ryckte var levande ännu 1876 när gamla kyrkan revs. Boken
skulle vara gömd mellan muren och gravhällen, som var inmurad
på östra gaveln. Så sas det.
Fullt med folk kom för att se om ryktet talat sant. Men alla fick
gå hem med oförrättat ärende. Ingen svartkonstbok hittades den
gången.
Svartkonstbokens gömma är en hemlighet som Herr Ola i Trång
tog med sig i sin grav på Alsens kyrkogård.
( Källa: Sällsamheter i Jämtland av Daga Nyberg)
|