Personakt Antavla

VII:35 Per Andersson

Blev högst 72 år.

Far:VIII:21 Anders Göransson (1656 - 1742)
Mor:VIII:22 Gunilla (1660 - 1704)

Född:1703 Tåsjö, (Y)
Död:1775-09-17 Tåsjö, (Y)

Barn med VII:36 Margareta Ingelsdotter (1706 - 1776)

Barn:
Ingel Persson (1728 - 1804)
Anna Persdotter (1730 - 1762)
Anders Persson (1732 - )
Per Persson (1734 - 1771)
Göran Persson (1736 - 1810)
Nils Persson (1739 - )
Margareta Persdotter (1742 - 1808)
VI:18 Getrud Persdotter (1744 - 1816)
Kerstin Persdotter (1747 - 1826)
Zackris Persson (1750 - 1772)

Noteringar

Per Andersson och Lars Johansson i Tåsjö drog på friarfärd till Gafsele i Åsele. I länsmansbostället träffade de på döttrarna Margeta och Cherstin. De gifte sig sedan samma dag. Dessa två familjer som bodde i Tåsjö kom att leva sida vid sida. De dog nästan samtidigt. Per och Lars hösten 1775 och deras hustrur hösten efter.
Länsmansdöttrarnas giftermål med tåsjöfinnarnas ättlingar har i folkmun förts vidare i olika versioner. Hembygdsforskaren Erik Modin anför en variant enligt följande: "Två prästdöttrar från Åsele gifte sig till Hoting, deras män voro bröder där. Dessas mor var som en hedning, hon och hadd int na fördrag med sonhustrurnas gudsfruktan. Hon sade, hur de skulle gå tillväga då de släppte ut kreaturen om våren:
De skulle göra en påse och i den stoppa fnöske, stål, tivelbast och libbsticka. Påsen skulle läggas under tröskeln, varöver kräken skulle gå ut för att skydda dem för odjuren och annat ont i skogen. Men de båda svärdöttrarna brydde sig ej om detta utan menade att Gud skyddade boskapen utan sådant kokkel. Om sommaren rev björnen svärmoderns kräk men ej deras. Då hon såg det ålade hon dem ej mera att följa hennes seder.
De båda prästdöttrarna voro ej blott fromma utan också skrivkunniga, något som var högst ovanligt på den tiden. De kommo med nya och bättre seder. Moster Ingre - en gammal finska i Hoting som härstammade från en av dem - brukade säga: Vi ä int'tå na ogudaktigt folk vi int, men dom som va förut va hadninsk dom".