Per Olofsson

Blev 88 år.

Noteringar

Per Olofsson - eller för att använda bygdemål - Per Ors'n, var rudsjöbo, född den 12 april 1818. Per var en driftig och företagsam person. Han spelade tandläkare och drog ut värkande tänder på personer som önskade det. Han satte ut sndstutar som han vittjade på ägg och erhöll därigenom den viktiga ingrediensen till pannkakorna. Men försöket att prägla mynt och dryga ut sin kassa tog en ända med förskräckelse.

Den 12 december 1894 begav han sig till Fjällsjömarknaden i Backe för att prångla ut sina hemgjorda enkronor. I Hedvall & Höglunds handelsbod köpte han russin och betalade med en falsk krona. Bodbiträdet lade den i penninglådan utan att upptäcka förfalskningen. Därefter begärde Per Olofsson ett paket ljus och betalade på samma sätt. Biträdet tyckte myntet såg dåligt ut och frågade den ene affärsägaren, Hedvall, om han skulle ta emot myntet. Hedvall fastslog att myntet var falskt. Bodbiträdet misstänkte att så kunde vara fallet även med föregående mynt, och tog upp det ur penninglådan. Det befanns att det var en falsk enkrona. När Per hörde detta blev han förskräckt och skyndade sig att byta ut kronorna mot äkta mynt.

Länsman Dillner tillkallades. I väntan på länsamans ankomst satt Per på en bänk. Han tog upp de övriga mynten, som han lagt lösa i rockfickan, virade in dem i ett papper och stoppade dem i ena lappskon. Vid kroppsvisiteringen skrek han förtvivlat när lappskorna drogs av, under förevändning att han hade värk i benen.

Per Olofsson häktades. Vid husundersökning i bostaden av länsman Dillner och som vittne hemmansägare Zakris Ericsson, Backe, hittades i ett skåp, så kallad klaff, tenn och ett trattformigt rör med kvarsittande tenn. Där fanns också pappersbitar i likhet med det papper i vilket han virat in de falska mynten i lappskon. I en skrubb påträfafdes en bit sulläder, sammanvikt och hårt pressat med de glatta sidorna mot varandra, och märken av brända ytor som överrensstämde med enkronors storlek. Likaså fanns en trästöt av björk som använts vid inpressandet, med på ena sidan märken av myntets ytterkant, samt tydliga märken av hammarslag på andra sidan.

Vid tinget i Ramsele de 17 januari 1895 erkände Per att han själv tillverkat nio falska enkronor. Redan i höstas hade han kommit på tanken att eftergöra mynt, och sökt skaffa sig en form på så sätt att han vikit en bit tjockt, uppblött sulläder omkring en äkta krona, och hårt tillhamrat lädret mot myntet för att prägeln på myntet skulle tryckas in i lädret. Sedan lädret torkat och hårdnat stöpte han tenn i den form han erhöll. Detta försök utföll inte inte till belåtenhet, varför en ny form måste göras, på så sätt att han lagt en äkta enkrona mellan två blystycken och hårt hamrat dem tillsammans. Sedan blystyckena tagits isär och enkronan borttagits, hade han erhållit en form där myntets prägel varit mycket tydligt avtryckt. Så hade han stöpt tenn och tillverkat nio stycken mynt, och därefter gömt formen i ett stenröse i skogen. Olofsson ansåg det ovist att söka rätt på formen, eftersom det tilldragit sig under "tö och bargöra" som han uttryckte det. Olofsson erkände också att det inte varit behov eller nöd som drivit honom att begå brottet, utan det hade, som han enligt rättegångsprotokollet uttryckte sig, varit "den onde som drivit honom därtill, och onda tankar och begärelser efter mer, som bragt gärningen till sin fullbordan".

Domen mot Per Olofsson för de nio förfalskade enkronorna blev ett års straffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från det han efter utståndet straff frigivits. Han skulle också gottgöra statsverket för ersättning till vittnena. Det berättas att då Per Olofsson kom hem från "häktet", föredrog han att gå utom hagen. Olofsson dog den 12 december 1906

Tidigare straffad 1840 för stöld i Fjällsjö till 40 par spö.