VII:33 Elias Eriksson Rudin

bonde o Länsman. Blev 75 år.

Barn med VII:34 Malin Matsdotter (1697 - 1760)

Noteringar

Elias blev länsman 1740 och kallade sig då Rudin, 1757 blev han
avsatt som länsman.Elias och hu Malin övertog Mats Pålssons gård
1726-01-12.
Elias Ersson-Rudin har betecknats som en av de egendomligaste människor som levt i denna socken. Han var mycket nitisk i tjänsten (som nämndeman och Länsman) men också mycket kverulant och processlysten. Denna karaktär hade han uppenbarligen ärvt av sin farfar Anders Knutsson, som också blivit benämnd som "socknens genom tiderna kverulant, processmakare och stridstupp". (Även på modern Britas sida fanns det "karaktär" vilket inte minst framgår på tinget 1702).

Elias föddes som yngste sonen till Erik Andersson och Brita Nilsdotter. Äldsta systern Karin var 12 år äldre än Elias.

Elias far, Eric Andersson, var av Knuts-släkt (sonson till "gam-Knut" Knut Andersson) och dog som båtsman när Elias var 5 år gammal (1712). Fem år senare (1717) gifte modern om sig med grannen Isac Persson, med vilken hon fick en dotter (Maria Isacsdotter, född i Februari 1717).

19 år gammal, i februari 1726, gifte Elias sig med den 28-åriga Malin Mattsdotter. Malin var dotter till Mats Pålssons, vilken Elias, 3 år tidigare, hade stämt för att dennes hund bitit Elias.

Samtidigt som bröllopet fick Elias, 20 år gammal, överta svärfaderns hemman på 6 seland i Rudsjö (Den andra mågen, Eric Eliasson, fick ej överta något eftersom han rest och lämnat Matts och hustrun hjälplösa).

Samma år blev blev han också far för första gången (efter en svår förlossning som skulle leda till att svärfadern dömdes till 2 veckor på vatten och bröd). Den nyfödda dottern, Elisabet, skulle dock komma att dö i en olycka i skogen 16 år senare. (Se tinget 1742)

Genom övertagandet av svärfaderns hemman samt att han även fick överta Lars Andersson hemman när denne dog 1740, så kom Elias att bli den första, och hittills enda, att äga hela Rudsjö by.

Redan 28 år gammal, 1735, blev Elias Rudin nämndeman.

Året därpå valdes han till tionderäknare, syssla som bönderna tydligen inte ansåg honom sköta föredömligt. 1739 anklagades han därför av nästan hela socknen, med två nämndemän i spetsen, för att ha mätt med för stora mått när säden levererats, och på så vis kunnat berika sig själv med mellanskillnaden.

Trots det blev han år 1740 utnämnd Länsman. Han var då redan ägare av hela Rudsjö, och var den som hade störst skörd i hela Fjällsjö.

Under sina 17 år som länsman bättrade Elias inte på sin relation med övriga sockenbor. Vid åtskilliga tillfällen var han i tinget, anklagad för att på olika sätt ha berikat sig på andras bekostnad.

Vid vintertinget 1755 blev Elias inkallad till tinget för att den 3/12 1754 ha varit drucken och smädat och okvädat såväl sockenprästen Molander som kyrkoherde Abel Brunner.

1757 hade man fått nog av Elias, och han blev avsatt som länsman (50 år gammal). Detta var samma år som Elias på tinget bad kyrkoherde Brunner om ursäkt för att ha smädat denne.

Man kan anta att Elias gärna unnade sig en sup emellanåt. Vid ett antal tillfällen nämns att han uppträtt drucken, vid ett tilfälle avsomnad med fötterna i en bäck. Hustrun Malin blev dessutom anklagad för hembränneri vid tinget 1760.

På 1770-talet började Elias bli gammal och oförmögen att sköta sin gård i Rudsjö. 1775 förordnade Landshövdingen om att sönerna Isac och Elias skulle få tillträda hemmanet i Östra Rudsjö. Se länk till Landshövdingens brev till höger.

Efter Elias delades Rudsjö upp i fyra delar mellan följande av Elias' barn.

- Eric Eliasson (Västra gården, västra Rudsjö)

- Elias Eliasson (Östra Rudsjö)

- Brita Eliasson (Östra gården, västra Rudsjö)

- Isac Eliasson (Östra Rudsjö)

Sonen Anders fick ingenting och i slutet av sitt liv blev hans syskon-barn dömda att ge honom "födo och utkomst ett år vardera".



Elias förhållande till sina svärföräldrar vore intressant att känna till mer om. Som redan nämnts så stämde han, inte 15 år fyllda, den som senare skulle bli hans svärfar för att dennes "okynneshund" bitit honom (tinget 1722). Så småningom skulle Elias också bli anklagad för att såväl ha slagit sin svärmor (tinget 1729), som att ha "svultit och slagit ihjäl" sin svärfar (tinget 1744). Allt detta trots att han 1726 fått överta svärfaderns hemman, med en särskild kommentar att den andre mågen ej skulle ha någon rätt till hemmanet. (Kan Elias ha legat bakom denna kommentar?)

Att Elias blir anklagad för att ha slagit såväl svärmor såsom svärfar blir kanske mindre otroligt om man läser anteckningarna från September tinget 1757 där Elias (50 år gammal) anklagades för en allvarligt misshandel som skulle ha skett 1752. Elias framstår sannerligen inte i god dager i det vittnesmål som nedtecknats.