X:49 Per (Stor-Per) Eriksson

Blev ca 73 år.

Barn med X:50 Maria Olofsdotter (1620 - 1684)

Noteringar

Per Ericsson föddes på Näset kring 1630. Fadern hette Eric Mickelsson, modern vet vi ej vem det var.

Farfadern var Mickel Ericsson, en av de första kända Fjällsjö-borna och boendes i Näset 1571 enligt Kyrktionden.

Första gången Per dyker upp i domböckerna är när han 1662, efter enhäftig diskussion med grannen Christoffer Persson, inte kan hålla sig utan går upp på dennes gård och slår både grannens piga och dess hustru "blåa och blodiga".

Samma år börjar den stora häxprocessen. Eftersom den piga som Per misshandlat (Sara Persdotter) är den huvud-anklagade, och Per dessutom späder på misstankarna genom att påstå att hon, genom sin trollkraft, är den skyldige till att han inte haft någon nytta av sina djur, så kommer ingen avgörande dom i misshandels-fallet förrän man dessutom friat pigan från trolldoms-anklagelserna.

1648 var Per inför Hammerdals ting angående en skuldindrivning som han ville göra:

======== web.comhem.se/~u63806870/hammerdal/1648ht.html =====
Per Eriksson i Näset i Fjällsjö sochn kerer effter 17 Richz dalr som suent[j. St]affen bekom och lofwethe sin son till knicht, men inthedt effter kom. Remitt: till dess Staphan kommer tillstädes.
======================

Någon gång i början av 1650-talet så gifte sig Per med Maria Olofsdotter(f. 1630 i Jansjö). Hennes far var Olof Örjansson, av Sven Spjällesson-släkten.

Per kallades normalt "Stor-Per" och bodde i Näset hela sitt liv.

Ytterligare tre söner enligt a-o: Erik (Ericus Nesselius, enligt bgj), Pehr och Olof.

Skall ha varit gift med en Maria Olovsdotter, f ca 1620, d 1684, enligt löw, som åberopar Karl-Erik Ström. 'Stor-Per'.

Sju barn enligt löw: Isak f 1638, Johan f ca 1640, Erik f ca 1640, Per f ca 1650, Olov f ca 1650, Elias f ca 1660, Brita f ca 1660, Karin f ca ? båtsmansänka

Per Näsström har på Anbytarforum gjort troligt, att en förväxling har skett mellan Maria Olofsdotter och Ella Jonsdotter. Per Eriksson var troligen gift med en syster - inte dotter - till Jon Olofsson, Maria Olofsdotter.
Arvskifte efter Per 1687.

Ur Ramsele HR:s protokoll
1662:
Nämndemannen Kristoffer Persson i Näset anklagade sin granne, Peder Eriksson , att han icke allenast hade hans piga på hans gårdemålsland slagit blå och blodig utan ock sammaledes trakterat hans hustru på hans egen åkerteg. Härom rannsakades och befanns som följer: Peder Eriksson kunde icke undfalla utan tillstod sig uti vedesmod hava gått in på Kristoffers gårdemålsland och slagit hans piga blå och blodig, föregivandes därför. hon utan någon orsak brukadepå sig ohövlig mun, beskylt honom uppsatt åkergrinden och insläppt sina svin till att göra skada, som han nekade för, och dock bevisligen fanns om pigans munbruk, såsom ock Peder hade henne i stark misstanke för det han föga nytta av sin boskap i några år haft haver.
Olov Nilsson, före detta i Näset och nu i Backe boende, vittnade sig hava följt bemälde Peder Eriksson och Kristoffer på båt ifrån Näset till Öhn, vid pass 1/4 mil, då haver de mycket trätat tillsammans, Peder kallat Kristoffer en djävul ibland annat munbruk, på båten. När de kommo över sjön, gick Olov upp till Öhn att tillsäga dem där i byn om kronans utsagors leverering. Kom då Kristoffer efter och begärde båt till låns av hustru Brita, och icke ville följa tillbaka på båt med Peder, utan Peder och Olov rodde på samma båt tillbaka. Stax gick han över sin åkerteg, där hans folk gingo och skuro, in på Kristoffers teg, där hans hustru skar, och slog henne, som Olov såg, såväl som hennes ropande hörde. Allt detta kunde icke Peder Eriksson undfalla utan tillstod och bekände sant vore, som Olov Nilsson vittnat haver, och att han uti vredesmod gått över sin åkerteg in på Kristoffers teg, där hans hustru uppskar kornet, och henne med ett lieorv slagit, varom Johan Mickelsson i Öhn och Elias Sjulsson i Nyland vittnade henne därav blå och blodig varit, som sådant synt hava, vilken sin ivrighet han ångrar och om nåd beder.
Denna ringa rätten kunde icke befria honom, Peder Eriksson, att han ju hade överträtt det 3:e kapitlet i edsöresbaklen och således brottsligen att plikta efter 21:a kapitlet av samma balk: Men om nåd hemställes uti all underdånig ödmjukhet till den höglovliga kungliga hovrätten, varom ock hela tingsallmogen tillika med homom på det undersåtligaste och ödmjukeligaste bedja. Målsägaren beder ock för honom, som sig haver förlika låtit, sedan domen avsades, föregivande sig icke kunnat tänka saken så hög bliva skulle.

1662:
Stor-Per omnämnd i mål om trolldom. Olov Ingelsson, 11 år, anklagar flera personer för häxeri. Stor-Per omnämnd i förbigående.

1664:
Rannsakades angående trolldom, som angivits vara utövad av pigan, Sara Persdotter, vid pass 60 år gammal och i tjänst hos Kristoffer Persson i Näset, samt gossen Olov Ingelsson, 11 år gamal, som tvene resor sade sig varit i Blåkulla. Saken hade angivits av Peder Eriksson i Näset, och härom rannsakades vid tinget den 26/6 1662. Vid föregången rannsakning i Resele hade två gamla män vittnat, att de ej hört något trolldomsrykte om Sara men väl hennes moder och mormoder. Då något nytt ej framkom, ville rätten varken fria eller fälla, varför resolverades, att allt skulle ställas under Guds dom.

1673:
Per Eriksson i Näset dömdes plikta 3 daler för det att han i tvenne vittnens närvaro uttalat okvädes ord emot Anders Knutsson och Per Kuntsson i Bölen.

1676:
Per Eriksson i Näset lät första gången uppbjuda 3 3/4 seland jord, liggande i Öhn, som han köpt av hustru Kertin ibidem för 56 daler kpmt samt gården för 23 daler kpmt.

1684:
Båtsmannen Per Månssons änka, Margareta Andersdotter ifrån Fjällsjö, kärade till Per Eriksson i Näset, i det hon påstod sig ej erhållit full betalning för sin salig mans knecktstånd. Per Eriksson, för sin ålderdom icke tillstädes, utan sonen, tolvmannen Johan Persson i sin faders ställe, svarade, at hon ej hade något att fordra, vilket han ålades bevisa.

1689:
Johan Pedersson i Näset lät på sin broders, Eric Nesselis, vägnar andra gången uppbjuda en silverskål, som Erik Theleus och Johan Nybom pantsätta låtit till fadern, Per Eriksson i Näset.

1692:
Ödeshemman: Store Per Perssons hemman i Sundsjö, 5 5/8 seland, ödelagt 1689 av Per Persson, som gick ifrån hemmanet för dess svaghet och köpte sig ett annat i Jämtland, men är igen upptaget år 1690 av Knut Andersson, som bör betala bägge årens utlagor.