Personakt Antavla

X:371 Anders Bredsjö Ante Danielsson

Nybyggare Bredsjön nr.1.

Far:XI:741 Daniel Andersson (1590 - )

Född:Finland, (SF)
Död:1668 Ljustorp, (Y)

Barn med X:372 Malin Mikaelsdotter (1633 - 1728)

Barn:
Karin Andersdotter (1650 - 1694)
Jon Andersson (1661 - 1719)
IX:186 Sara Andersdotter (1661 - 1727)
IX:191 Anders Andersson (1663 - 1730)
Daniel Andersson

Noteringar

Det finns många historier om Bredsjö-Ante här är en.

Det var en vacker sommardag; Bredsjö-Ante gick som vanligt ut för att gräva i sin åker, men tog emot vanligheten sin bössa med sig under armen och då hustrun tillfrågade honom orsaken därtill, svarade han helt kort: "Jag väntar främmande i dag"--ty ante visste mycket väl på förhand, vad som komma skulle. Allt gick gott och väl till fram emot aftonen och inget "främmande" syntes till; men helt plötsligt förnams då inifrån skogen ett väldigt rytande, som kommet varje annan människa, utom Bredsjö-Ante att darra till liv och lem, men denne utbytte helt lugnt sin spade mot det laddade flintlåsgeväret, och då Skäla-Hans utskickade "främmande" kom Ante in på livet small ett skott, som sänkte nallen till marken död och badande i sitt blod. Stället där denna björn enligt sägen föll, kallas ännu i dag "Björnlägdan". Men Skäla-Hans var ingalunda belåten med sitt, som han genom trolldom erfor misslyckade försök, varför han återigen " ställde björn" på sin granne, men lagade tillika så att ingen kula kunde bita på nallen den gången. Bredsjö-Ante var den gången ute i skogen, då han sammanträffade med sitt "främmande" och hade även sin bössa med, ty han visste nogsamt vad som komma skulle; men som det small kom kulan studsande tillbaka och surrade tätt förbi örat på Bredsjö-Ante och så fick han med ens klart för sig hur det var fatt. Till all lycka hade Ante sin yxa med sig och emedan Skäla-Hans glömt att skydda björnen mot stålet, föll han efter en väldig strid med kluvet huvud till Bredsjö-Antes fötter. Men Skäla-Hans var ännu icke belåten, utan skickade i väg nalle nummer tre och sade: *Bit varken bly eller stål på dig* . Bredsjö-Ante som lätteligen förnam detta, gjorde sig en kula av silver, som han satte mitt i hjärtat på den utsände besten och så var saken klar även för denna gång. Sedan Bredsjö-Ante på så sätt fått tre vackra slakt, kunde han inte låta bli att skicka vännen Skäla-Hans en "smakbit" av det köttet och utrycka sin tacksamhet för den mycket välfägnaden . Men Skäla-Hans blev rasande och sade: *Skam och inte jag må skicka sådana godbitar i halsen på Bredsjö-Ante*. Och ifrån den dagen kom häller inte några björnar, utskickade av Skäla-Hans.