XI:831 Petrus Erici Steuchius

Superintendent Hovpredikant. Blev 78 år.

Äktenskap med XI:832 Brita Ilsbodina (1615 - 1650)

Sambo med Elisabet Johansdotter Bruggman

Noteringar

Titeln superintendent användes i Sverige i nya stift som upprättades efter reformationen och som kallades superintendentia. Till superintendenturen hörde således en del av de uppgifter som normalt hör till biskopämbetet. Ett skäl till att kungamakten ogillade termen biskop kan ha varit att biskoparna före reformationen innehade en betydande politisk makt. Dessutom ansågs termen superintendent av vissa lutheraner som mindre katolskt influerad än termen biskop.

Mag. Petrus Steuchius (1647-83), var född 8 maj 1605 på
skattegården Speteby i Lerbo socken i Södermanland. Fadern häradsfogden
Erik Pedersson Stök hade tidigare kämpat såsom höfvitsman för
en fennika knektar under hertig Carl vid Stångebro och i Lifland, där han
blef skadad i högra armen, modern Maria Nilsdotter var borgardotter
från Nyköping. År 1615 sändes sonen till Nyköpings skola och anförtroddes
i morfaderns Nils Borgares vård. Vid 15 år intogs han i Strängnäs
katedralskola, fullbordade här sina skolstudier och inskrefs som student
i Upsala 18 aug. 1624. Blef efter raskt bedrifna teologiska och filosofiska
studier prästvigd i Strängnäs af biskop L. Paulinus 14 okt. 1629,
men återvände till Upsala för att aflägga återstående prof för filosofiska
graden samt promoverades till fil. magister 1632. Följande år utn. till
lektor i fysik vid Strängnäs gymnasium, men då tjänsten ej skulle tillträdas
förrän år 1635, begaf han sig på en resa till Tyskland för att vid
universiteten i Rostock och Wittenberg fullkomna sin lärda bildning.
Tillträdde 3 sept. 1635 sitt lektorat med ett introduktionstal »De dignitate
physices» och beklädde löpande året 1637 rektoratet vid gymnasiet. År
1638 befordrad till teologie lektor och prebende-pastor i Fogdö och Helgarö
församlingar och till kontraktsprost 1639. Vid prästmötet i Strängnäs
1644 presiderade han för synodalafhandlingen »De peccato in genere et
specie». Disputationsakten hedrades af drottning Christinas egen närvaro,
och det är mer än troligt, att den framstående lärdom och skicklighet,
Steuchius vid detta tillfälle ådagalade, gaf drottningen anledning att
jultiden samma år utnämna honom till sin hofpredikant. Han fick ock
härmed, genom ett senare medgifvande, förena sin förra khdebefattning
å Fogdön. Såsom hofpredikant gjorde han sig synnerligen omtyckt, och
då frågan om superintendenturen öfver Hernösands nya stift kom före
i riksrådet, föreslog drottningen själf honom såsom lämplig till denna
tjänst, hvarå han erhöll fullmakt 3 juni 1647 och enligt särskild skrifvelse
skulle tillträda 14 sept. s. å. I fullmakten£ föreskrefs, att han skulle hafva
sitt prästebohl och säte i Hernösand och hafva Säbrå gäll till annex samt
därtill 712 daler silfvermynt till årligt underhåll af landsens ordinarie
räntor. Senare tillkom behållen kronospanmål från Ytterlännäs och Bjertrå
kyrkohärbergen såsom godtgörelse för de vidlyftiga visitationsresor,
han måste företaga i sitt vidsträckta stift.£
Vid ankomsten mötte honom mycket organisationsarbete. Hvarken
Hernösands eller Säbrå pastorater voro lediga. At deras kyrkoherdar
måste först beredas transport till andra lägenheter. Sålunda blef Hernösands
kyrkoherde befordrad till Torsåker 1649 och Säbrås innehafvare
1648 till kyrkoherde i Segerstad i Helsingland. Säbrå prästgård kom
emellertid närmast att blifva superintendentens egentliga säte. Viktigaste
frågan därefter gällde organisationen af ett konsistorium vid superintendentens
sida. Då vid denna tid Hernösand allenast hade en trivialskola,
riktades hans bemödande att få skolan utvidgad, och härvid kom den
tilltänkta och samtidigt förberedda allmänna reformen af rikets alla läroverk
honom till synnerlig hjälp. Redan den 5 mars 1648 hade drottning
Christina beviljat anslag åt en teologie lektor, men sedan den nya skolordningen
af den 7 aug. 1649 utfärdats, erhöll Hernösand ett fullständigt
gymnasium med sju lektorer, försedda med rikligt underhåll och därmed
var ock konsistoriefrågan på ett snabbt och förvånansvärdt lyckligt sätt
löst, tack vare den ynnest, i hvilken den handlingskraftige och nitiske
stiftschefen stod hos drottningen. I samband härmed hade han af regeringen
(5 mars 1648) lyckats utverka ett årligt anslag af 70 t:r spanmål,
hvaraf hälften skulle användas till uppbyggande af ett synodalhus, där
konsistorium kunde sammanträda och prästmöten hållas, den andra hälften
till iståndsättande och vidmakthållande af Hernösands då förfallna
kyrka.En ingående skildring af hans verksamhet inom stiftet är ej vidare
möjlig, enär Hernösands Domkapitels äldsta protokoll och handlingar
genom vådeld och ryssarnas framfart blifvit förstörda. Från Petrus
Steuchius' långa superintendenttid återstå protokollen allenast från dec.
1660 till dec. 1664. Strödda från olika håll samlade konsistorieskrifvelser
och andra notiser få ersätta allt det förlorade. Vi se emellertid huru han
med rastlös ifver tog sig an sitt stift. Redan år 1648 finna vi honom
visiterande i Jämtland längst uppe i Undersåker, i Ragunda 1653 och
öfver hela Jämtland och Härjedalen 1661, i Norrbotten 1649 och 1655,
samt i samband därmed i lappmarken, där ingen visitator förr varit.
För detta ändamål vinnlade han sig att äfven lära lappska och finska språ-
ken. Öfverallt sökte han med vaken blick rätta hvad som brast, men också
bestraffa försumlighet och laglöshet såväl bland prästerskap som menighet.
Det var ock att vänta, att han härvid skulle röna motstånd af en
befolkning, som väl höll kristendom och kyrka i vördnad, men varit van
att i mycket gå sina egna vägar. För att bryta sådant motstånd grep
han äfven till kraftiga medel. Tredskande prästmän sattes några dagar
i konsistoriets prubba eller suspenderades. Då församlingsborna ej ville
fullgöra sin skyldighet emot sitt prästerskap, togs kyrknyckeln ifrån dem.
Till en visitation, som Steuchius höll i Torsåker 1663, hade högst få församlingsbor
infunnit sig. Vid sin hemkomst till Hernösand skref han
till församlingens pastor, att han skulle hålla sina kyrkor 6 veckor stängda,
emedan de så skamligt föraktat visitationstimman, att knappt en tiondedel
kommit tillstädes. Gudstjänsten skulle under tiden hållas i sockenstugan
eller under baran himmel, undantagandes infallande bönedag.£
Där ej kyrkostraff förslog, tog han den världsliga makten till hjälp. Såsom
exempel meddela vi ett utdrag ur en skrifvelse från Hsands domkapitel
till guvernören grefve Johan Oxenstjerna dat. 26 maj 1661, tillika
ett prof på det kraftiga språk, som i den tidens offentliga handlingar
kunde begagnas. En bonde i Piteå församling ville ej underkasta sig det
honom ådömda kyrkostraffet; i anledning häraf skrifver nu superintendenten:
»Såsom wi för den skuld väl förstå, att kyrckioplicht icke specker
sådana knaakhalsar med mindre politiskt poen och fengelset kommer
dertill, som bättre plägar olydige till lydno bringa, länder härmed Ers
Greflige Excellentz wår undertjänstlige begäran, Ers Grefl. Excellentz
gunstigt täcktes uppå dragandhe kall och embetets wegnar demandera
them som vederböhre på den landzorthen, thet dhe räckia ministerio handen
till at späckia och till lydno bringa denne och jempnlijke sturske
sällar, besynnerliga om han (: som väl troligit vara kann och aff en förhärdadh
sälle til at förmoda:) widare kyrckiostraff wedersäger».ø De
obehagliga tvister, som stundom af skilda anledningar yppade sig bland
hans konsistoriales, hade han all möda att afstyra. Hans egen person
skonades därvid ej heller. Vid ett tillfälle år 1661 yttrade han, »att han
ej utan klagan tid efter annan hör mycket förtal om sig, såsom den där
icke umginge med rättrådighet uti sitt anförtrodde ämbete, där han likväl
vill och kan tryggeligen contestera Gud och hvar ärlig ämbetsman,
hur han nu i 14 års tid, utan eget beröm sagdt, hafver det handhaft och
förestått med all flit». Särskildt hade lektor P. Nenzelius fällt ett yttrande,
»att superintendenten tacklar upp gymnasium med sina mågar». Med
förtrytelse tillbakavisar han beskyllningen. »Om skepp plägar man säga
att de tacklas, men icke om en ärlig man förfogas till ett ämbete, som han
med äran förestå kan, fast om det vore hans mågar eller annans», och hänvisade
på, att snarare prosten i Nordingrå (Bozæus) kunde sägas tackla
upp gymnasium, »som flera mågar här hafver». Detta torde dock varit
en öm punkt i hans eljest samvetsgranna ämbetsförvaltning. Då han
ville mot församlingens önskan befordra en af mågarne lektor Holst till
khde i Tuna pastorat, fick han mottaga ett skarpt varningsbref från ärkebiskop
J. Lenæus, men han föraktade varningen och mågens utnämning
lände icke till lycka. Stiftets skolväsen låg honom mycket om hjärtat.
Han inrättade år 1650 en mindre barnskola i Oviken, den första i Jämtland,
hvilken ägde bestånd tilldess att Frösö skola under senare åren af
hans lefnad kom till stånd. Piteå skola förvandlades till trivialskola 1651
och Sundsvalls skola, som sköttes af stadskomministern, fick en särskild
lärare. För prästerskapets förkofran höll han träget prästmöten omväxlande
i Hernösand och Piteå. För fattiga prästänkors underhåll utverkade
han, att den årligen behållna spanmålen i Vibyggerå kyrkhärberge därtill
anslogs.£ I egenskap af superintendent bevistade han de flesta af de
under hans tid infallande riksdagarne. Såsom närvarande vid kon. Carl
X Gustafs kröning erhöll han som kunglig gåfva en silfverkanna vägande
104 lod. På grund af ålder och försvagade krafter anhöll han att med
begifvande af stiftets prästerskap få sin son Matthias, då professor i
Upsala, till hjälp och vikarie i sitt ämbete, hvartill kon. Carl XI gaf sitt
tillstånd och samtycke, men redan den 16 dec. 1683 nedlade den gamle
superintendenten sin herdastaf efter en lefnad af 78½ år. Han begrofs i
Säbrå kyrka 10 febr. 1684. Om än kan tyckas, att han använde väl kraftiga
medel att bringa sitt stift i ordning och skick, så må man besinna,
att vid röjning af oländig mark man får taga i med hårdhandskarne,
och om ock någon gång skäl till klander varit berättigade, att han tillgodosett
sina anhörigas befordran mer än önskligt, står han likväl för oss
som en vördnadsvärd föresyn af oförtrutet banbrytande och plikttroget
arbete. Med allt sitt allvar var han visst icke otillgänglig, äfven spår af
humor kan man upptäcka i hans yttranden. En norrländsk student,
som blott en kort tid legat vid Åbo akademi hade på därvarande professorers
rekommendation begärt att blifva promoverad. Hans högvördighet
höll så före, att professorerna skola tillskrifvas med påminnelser, att de
ej måge så snart promovera honom eller andra, som så unge äre, efter man
känner honom väl och ej möjligt är, att i honom flyga kan eruditionem.
Till sin församlingskyrka i Säbrå skänkte han en förgyld kalk af silfver
och en silfverkanna med sitt och hvardera hustruns namn. Något porträtt
af superintendenten Petrus Steuchius synes ej bevarats.
G. 1) 21/9 1635 m. Brita Ilsbodina, dotter till prosten i Jäder Matthias Ilsbodinus;
2) 1655 m. Elisabeth Johansdotter Bruggman, änka efter guldsmeden Sven
Trast.
Barn (alla i förra giftet):
Anna, f. 1636, g. m. lektorn, sedermera prosten i Piteå Ol. Graan; d. 1662.
Margareta, f. 1638, g. m. lektorn, sedermera prosten i Brunflo Jakob Holst.
Brita, f. 1640, g. m. lektorn, sedermera prosten Jakob Eurenius i Nora;
d. 1664.
Christina, f. 1642, g. m. lektorn, sist prosten i Luleå Nils Plantin och hans
efterträdare därstäd. prosten Esaias Graan; d. i Sollefteå 1718.
Erik, f. 1643, khde i Offerdal; d. 1671.
Matthias, f. 1644, faderns efterträdare, sist ärkebiskop i Uppsala; se nedan.
Johannes, f. 1646 och Petrus, f. 1648, förmodligen döda som barn.
Tr.: Latinsk lyckönskningsvers (i E. Thunii Oratio de invidia Ups. 1631). De
libero hominis arbitrio, præs. I. Bringius Ups. 1632 (grad. disp.) - Suspinum sponsæ
Christi [likpred. öfver hustru Britha Renhultsdotter begr. i Walby 13/8 1643] Sthm 1644.
- De peccato in genere et specie. Stregn. 1644 (synodaldisp.) - Lat. lyckönskan till
Steph. Gallius i hans predikan St. Clara minne. Sthm 1645. - Tristis nuntius [likpred.
öfver lektorn i Hsand J. Vibonii hustru Brita Bozæa d. 10/1 1662] Ups. s. å. - Cordis
Davidici anatomia [likpred. öfver prosten N. Bozeus' hustru Christ. Christiernsdotter
d. 1667] Sthm 1668. - Currus & auriga Israelis [likpred. öfver khden i Tuna O. Lidmans
hustru Karin Bozæa d. 1668] ib. s. å. - Victoria verbi et ministrorum ejus [likpred.
öfver prosten N. Bozæus i Nordingrå] Sthm 1765.
[Litt.: A. Rhyzelius, Episcoposcopia sviogothica, 2. s. 111-12; Westén, Sv. Hofcleresiets
historia, 1. s. 644; Strengnäs stifts herdaminne af K. A. Hagström, 1. S. 294.]
Källa: Härnösands stifts herdaminnen